– Vad handlar din avhandling om?
– Avhandlingen handlar om en bortglömd del av svensk migrationshistoria, närmare bestämt tyska kvinnors migration till Sverige under efterkrigstiden och hänvisningen av dem till så kallat husligt arbete. Genom en undantagslag för arbetstillstånd för vissa grupper hänvisades utomnordiska kvinnor som sökte arbete i Sverige till att arbeta som hembiträden i två år innan de hade möjlighet att söka andra arbeten. Med utgångspunkt i undantagslagen ville jag problematisera synen på migrationen till Sverige under 1950-talet och visa på hur olika normer inom såväl migrationsforskningen som forskningen om avlönat hushållsarbete inneburit att vissa gruppers arbete och berättelser skrivits ut ur historien.
– Var det självklart för dig att använda intervjuer för att skriva din avhandling? Hur viktiga blev intervjuerna?
– Inledningsvis visste jag inte alls vilket slags material jag skulle använda mig av – jag visste ju inte ens om de här kvinnorna fanns kvar i Sverige! Jag visste heller inte hur jag skulle få tag i dem om det nu fanns några kvar. Dessutom har jag min bakgrund i ekonomisk historia där intervjuer sällan spelar en särskilt stor roll i forskningen. Men i och med att jag gick en genusvetenskaplig forskarutbildning med tvärvetenskaplig inriktning, såg jag möjligheter som jag kanske inte hade gjort. Så småningom blev jag också mycket inspirerad av muntlig historia och narrativ analys då jag tyckte att de erbjöd intressanta och inspirerande metodologiska ingångar för det den slags analys jag ville göra.
– Intervjuerna blev ju också oerhört viktiga för min avhandling och av lite olika skäl så har jag ju valt att låta intervjuerna, eller berättelserna som jag oftast kallar dem, utgöra avhandlingens huvudsakliga material. Att jag gjorde det har bland annat att göra med att annat material är svårt att finna kring denna grupp som sällan betraktades som ”riktiga” arbetare, detta trots att den så kallade bristen på hembiträden ansågs vara ett stort problem, bland annat för att underlätta svenska kvinnors utträde på arbetsmarknaden. De har helt enkelt ofta osynliggjorts i arkiven – både på grund av att de var kvinnor, vilken typ av arbete som de skulle utföra och kanske också för att de ofta kom från Tyskland. Men jag gjorde det också för att dessa berättelser och erfarenheter är ett helt outforskat område i Sverige, i kombination med den diversitet och kraft som jag menar att berättelserna har så valde jag alltså att låta dem stå i centrum för min analys.
– Vilka materialkategorier använder du förutom intervjuer? Har kombinationen av materialkategorier lett till några särskilda problem? Har kombinationen av materialkategorier lett till resultat du inte skulle fått annars?
– Intervjuerna är som sagt mitt huvudsakliga material. För att kontextualisera och problematisera berättelserna använder jag tidigare forskning från ett antal olika områden så som både historisk och samtida forskning om avlönat hushållsarbete och migration. Teoretiskt har också intersektionalitetsforskning och poststrukturalistisk feministisk teori kring berättande och erfarenhet också haft stor betydelse. Och för min del har som sagt intervjuerna gjort att jag funnit berättelser som på andra sätt varit svåra att finna. Men visst hade jag gärna sett att det funnits en rik offentlig diskurs om de tyska hembiträdena i Sverige i exempelvis pressen – det hade varit mycket intressant att också få den bilden parallellt med kvinnornas. Även om jag i avhandlingen fokuserar på kvinnornas hittills obeforskade berättelser så har jag inte helt gett upp tanken om att utforska möjligheterna med ytterligare material.
– Hur har det varit att arbeta med intervjuer i din institutionella miljö?
– Som sagt så är det inget som någon lyfter på ögonbrynen för i den mångfacetterade miljö som Tema genus utgör. Feministisk forskning har ju historiskt sett ofta lagt ner mycket tid på metod och metodutveckling och just intervjuer som ett sätt att synliggöra marginaliserade grupper har ju länge varit ett viktigt inslag. Däremot hade det varit intressant om det funnits flera i min närmiljö som hade liknande ingångar, vilket det under tiden jag var doktorand på tema inte fanns. Men för det har jag dels fått stort stöd av min bihandledare Malin Thor samt att jag också presenterat och lagt fram texter vid andra institutioner.
– Kan du se dig själv använda intervjuer även i framtida forskningsprojekt?
– Absolut! Jag tror att intervjuer och analyser av berättande har stort potential att lyfta fram och visa på nya perspektiv och ingångar på både obeforskade och beforskade områden. Men jag ser inte intervjun som en nödvändig utgångspunkt – huruvida de kan vara bidragande beror på sammanhang och hur de används, jag tror nämligen också att det finns risker med att använda intervjuer, eller snarare med användandet av erfarenhet, i fall denna erfarenhet inte kontextualiseras utifrån ett vidare (makt)perspektiv. Min erfarenhet är däremot att det ofta går att göra en sådan vidare analys med utgångspunkt i berättandet – men att det tar tid och är en krävande uppgift.
Emmas avhandling går att beställa genom Adlibris: Det städade folkhemmet.
