Lars Hansson, Gunilla Bjerén och Annika Olsson på OHIS första styrgruppsmöte i december 2012.
Efter att vi blev beviljade pengar från Riksbankens jubileumsfond har OHIS hunnit ha två styrgruppsmöten. I december konstituerades styrgruppen och i februari kom vi överens om innehållet i vår websida och blogg. Trots att vi inte har funnits så länge har vi dragit upp stora planer. Kontakter har tagits med danska och finska forskare och en session om oral history har accepterats på Nordiska historikermötet 2014. Ett sessionsförslag till Svenska historikermötet samma år är i görningen. Vi har börjat arbeta på en nätverksträff för alla som arbetar med oral history i Sverige redan i höst och nästa år hoppas vi på en större konferens som ska ge oss och alla som kommer att vara där chans att utforska historien om oral history i Sverige för att tillsammans kunna tänka om dess framtid. Däremellan hoppas vi hinna med en sommarskola för doktorander och seminarier på olika platser i landet.
Att vi nu har börjat skapa organisatoriska förutsättningar för en fortsatt och fördjupad diskussion om oral history känns lovande. Mitt intryck är att det redan finns mer av oral history i Sverige än vad man kan tro. Många historiker jag har mött har gjort intervjuer som nu ligger i skrivbordslådan eftersom kunskapen om hur de kan användas inte nödvändigtvis finns.
Oral history är emellertid inte något som bara berör historiker. Malin Thor Tureby (som också är med i nätverkets styrgrupp) skriver i inledningen till antologin Muntlig historia: ”I ett internationellt perspektiv finns det forskare som kallar sig ‘muntlig historiker’ och muntlig historia har utvecklats till ett tvärvetenskapligt forskningsfält eller genre som har genererat föreningar, vetenskapliga tidskrifter och konferenser. [---] Liknande organisationer och tidskrifter saknas i Sverige. Forskare som använder muntliga källor av något slag definierar sig inte genom källorna utan genom vilken disciplin de tillhör. De kallar sig till exempel antropologer, etnologer, historiker eller sociologer osv.”
En förhoppning är att OHIS kan bli ett flervetenskapligt sammanhang vari oral history kan växa till något mer än en metod.
Vad skulle du vilja göra med OHIS?
